Ett stort tack till Elisabet Bengtsson som verkligen lyckats förklara på ett enkelt sätt.
Antioxidanter
Människan är under hela sitt liv utsatt för oxidationsskador, ett slags “rostskador”, på celler och cellkomponenter och den processen accelererar med åldern. Många faktorer bidrar till dessa skador: luften, solljuset, maten som vi äter, läkemedel, avgaser, rökning och strålning men även substanser som bildas i kroppen. Processerna kan inte förhindras men skadeverkningarna kan begränsas. Turligt nog har naturen försett oss med starka mot – medel.
“Motgiftet” heter antioxidanter
Dessa substanser “avväpnar” de farliga fria radikalerna innan de skadar livsviktiga celler. Om fria radikaler är tjuvarna i kroppen är antioxidanterna polisen. De är kemiskt konstruerade för att kunna avväpna de destruktiva fria radikalerna. De gör det genom att förhindra att de bildas, utplånar dem och reparerar de skador de ställer till med som är ganska stora.
Kroppen tillverkar även egna antioxiderande ämnen. Antioxiderande ämnen läker vävnaden naturligt och hjälper till att reparera våra celler efterhand som vi åldras. Faktum är att en stor del av det vi kallar “förtidigt åldrande” kan förhindras eller hejdas med hjälp av dessa effektiva, läkande substanser.
Åldrandet
Åldrandet – de försämringar som inträder när man blir äldre – är till en stor del i själva verket en omfattande bristsjukdom. Den börjar när man blir vuxen, ökar i medelåldern och ökar kraftigt efter femtio års ålder. Vi åldras när cellerna får permanenta skador av ständiga attacker från kemiska partiklar som kallas fria radikaler. Skadorna på cellerna ackumuleras helt enkelt under årens lopp, tills förstörelsen når en punkt där det inte finns någon återvändo – flera sjukdomar som uppträder samtidigt vid livets slut och slutligen leder till döden.
Detta är alltså ursprunget till åldrandet med alla dess konsekvenser – de enskilda cellernas ständiga men hopplösa kamp för att förbli vid liv och fungera normalt inför hotet om kemiskt sönderfall. Ironiskt nog utsläcks livet till sist av samma ämne som uppehåller det.
Syre
Den yttersta livskraften ligger i små energifabriker inom cellerna, de så kallade mitokondrierna, som förbränner praktiskt taget allt det syre vi andas in. Men andningen har sitt pris. Den förbränning av syre som håller oss vid liv, avger en biprodukt som kallas fria syreradikaler.
När kroppen samlar krafter för att slå tillbaka mot infektioner utlöser det extra produktion av fria radikaler som förgör inkräktarna mycket effektivt. Å andra sidan skenar fria radikaler, inberäknat de rikligt förekommande superoxider som skapas av andningen, hejdlöst genom kroppen, angriper celler, får fett att härskna, proteiner att rosta, cellmembran att perforeras och genetisk kod att förstöras tills cellerna blir sjuka och ibland ger upp och dör.
Dessa rasande radikaler som byggs in i livsprocessen både som beskyddare och som hämnare är åldrandets kraftfulla agenter. Vi utsätts hela livet både inifrån och utifrån av dessa samtidigt livsbevarande och livshotande fria radikaler Vi kan inte överleva utan dem, men när de far fram i stora styrkor gör de oss gamla i förtid och får oss att dö fortare.
Genom reaktioner med fria radikaler i kroppen påverkas vi ungerfär som om vi hela tiden utsattes för låga strålningsnivåer. De förtär oss. Lester Packer (biokemist)